Min allra första riktiga kärlek var Christofer Israelsson och vi var tillsammans i 1 år och 22 dagar. Har självklart haft pojkvänner innan men insåg inte riktigt vad kärlek var då. Men med honom förstog jag vad det verkligen var.
Man har ju alltid hört från folk som har berättat om hur det pirrar i magen och hur varm man blir i kroppen när man är med den man älskar.
Ja, det va precis det jag var med om och självklart saknar jag det men livet går vidare. Och han är avslutat kapitel i mitt liv :)
Men den pojken har lärt mig så otroligt mycket om livet och det är jag tacksam för. Även hur han alltid ställde upp för mig och fick mig på bra humör när något hade hänt. Tråkigt att vi inte har någon kontakt längre men så är det.
Okej, kanske inte ska berätta allt för er här. Men nu har ni fått en inblick av hur mitt liv såg ut en gång i tiden.


Vi två i ett nötskal! :)