Dagen jag mötte dig var den bästa men samtidigt den sämsta dagen i mitt liv. Jag va så lycklig att jag hittat dig, för efter en tid var det bara dig jag ville ha men jag gjorde ett misstag och förlorade dig. Jag ångrade mig varje dag som gick och försökte få tag på dig men du bytte nummer och raderade mig totalt ur ditt liv.
Men efter 1½ år fann vi varandra igen och jag va så lycklig att du äntligen kunde förlåta mig och glömma det som hänt och börja om på nytt. Under 3 månader fick du mig att vara jordens lyckligaste! Men sen hände något igen och det blev aldrig vi. Vi är fortfarande vänner men att inte få kalla dig för min och veta att det aldrig kommer bli vi gör så ont.
Men det värsta är att jag fortfarande inte kan glömma det vi hade och att du ständigt finns i mina tankar, det går inte en dag utan att jag tänker på dig.
Nu i över 2 års tid har jag försökt glömma dig och försökt radera dig ur mitt liv, men det är f*n omöjligt. Du har gripit dig fast i mig fastän du inte vet om det själv.
Mitt hopp om oss är inte stort men det kommer alltid finnas där..