Nätterna får mig att känna mig så liten och försvarslös. Tankarna tar övertag och drar mig ner.
Jag behöver något att luta mig mot när känslorna tar över och jag inte kan göra något annat än följa med. Även om jag är stark och vill trycka tillbaka allt så går det inte, på nätterna brister bägaren och allt svämmar över.
Känslorna, tankarna, ångesten, sorgen, allt som annars inte kommer ut för att jag är för rädd för att visa människor mitt inre.
När ska allt ta slut? Finns det ens något slut? Hur länge ska jag behöva stå ut?
Jag orkar inte mer.